Daniels värld

Jag går längs den vita korridoren. Slår mig ner på en soffa i det vita vardagsrummet. En flicka sitter på golvet och klipper dockans hår kort, fult med sned pannlugg.

Jag är just på väg att tala med barnhemmets chef. Det pirrar lite i magen. Det brukar alltid kittla lite extra i magen när man är på arbetsintervju. Jag får vänta en lång stund.

Flickan klipper dockans pannlugg snett och fult. Jag frågar henne vad hon heter. Hon heter Paula (i detta inlägg). Jag märker snart att hon trivs bäst med att pyssla med dockan i sin ensamhet.

Jag förstår ganska snart att hon är nykomling i barnhemmet.
- Vad fint du har klippt din docka säger jag. Jag tyckte det var märkligt att hon hade klippt dockans hår kort med sned pannlugg.

-  Min syster Mia har ljust, lockigt hår.

- Jahaa... sa jag försiktigt.

Vi talade en bra stund.

Förkortat och reducerat berättar Paula att Mia hade vunnit en medalj i en tävling: när jag ännu bodde hemma gick pappa alltid på Mias idrottstävlingar. Pappa hejade alltid på Mia. Mia vann silver i idrott och pappa blev glad. Mia var så lycklig över sin medalj. Jag ville så ha den där silvermedaljen. Mia satte den i en dosa som hon hade fått av pappa.

Pappa förvarade Mias flätor med röd rosett i sin byrålåda, de var vackra tyckte jag. Min pappa sparade dem som minne när Mias hår klipptes. Mias hår har alltid varit vackrare än mitt.

Mitt hår är inte alls guldfärgat och lockigt som Mias. Mitt hår är inte det minsta lockigt, det klipps alltid av, kort, fult med sned pannlugg.

Paula har ett bättre hem nu.

Detta inlägg tillägnas Paula med den sneda pannluggen.

Regnet har fått mig på dåligt humör. Plötsligt vinkar grannen.

Vår kontakt har varat i några år nu, han hälsar nästan dagligen från sitt köksfönster. Blyg är han, hälsar knappt om vi träffas på gatan. Det är avståndet han behöver. Då är han översvallande, glad och modig. Handen tecknar en stor båge till hälsning.

- God dag Fagerholm. Hur står det till?

Orden klipper av mina tankar som vandrat långt medan jag hänger upp tvätt på bakgården. Där stod han, skyddad mellan två fönsterrutor och behärskade situationen. Överrumplad såg mig själv generat le.

Det ändrade inget i vårt förhållande. Vi fortsätter våra morgonritualer. På vägen till soplådorna passerar jag hans fönster, ser honom sitta till bords med det som håller honom uppe. Vi är måna om att hälsa, och så ger jag mig av. Om ljuset ligger på så att bländas, vinkar jag för säkerhets skull. Jag vill inte att han ska tror att jag nonchalerar honom. Sitter han inte vid sitt bord, blir jag bekymrad.

För en tid sedan hade en kvinna hade sett honom ligga på golvet. Sedan ringde hon polisen. Han hade inte längre orkat hämta sitt livsverk till bordet och hälsa på grannarna genom fönstret.

Förgäves sökte jag i flera veckor efter ansiktet i fönstret. När jag redan vant mig vid tanken, sitter han där i morse igen. Rakad, och färdig för en ny runda. Ordningen är återställd på min gård.

Morgonritualerna kan fortsätta.

-    Hej, ursäkta om jag stör er. Ja.. jag.. ville bara fråga om du jobbar d..där på..?, frågar han min kompis.

-    Jo, det gör jag.

-    Ja joo ja.. jag har sett dig där, säger han nervöst. Jo..jag.. jo jag ville bara komma och säga hej.

-    Hej du.

-    Hmm.. jo..ja..jo.. jag undrar bara..nej, men jag ska nog gå nu till mitt bord nu.

Men stackars lilla vännen tänker jag som försöker ragga på min kompis. Slappna av och ta ett djupt andetag ville jag viska åt honom. Starkt vågat och han får all min sympati.

När vi lite senare är på ett diskotek kommer han och tala med mig när jag är ute och röker.

-    Hej, är din kompis singel?

-    Tyvärr han är upptagen.

Stackarn ser besviken ut. Jag förstår att han spanat in min kompis en längre tid. När min kompis dyker upp får killen munhäfta igen.

-    ja.. heej.. hu.. hur e läget?

-    Bra tack, hur e det själv?

-    Ööh jo, det e bra..  Sedan blir han så nervös så han tappar cigaretten.

Jag har riktigt medlidande för honom. Han ser så snäll och blyg ut att jag bara vill krama om honom. Inte är det alltid lätt när man är kär.

När jag kommer hem börjar jag packa. Jag ska flyga iväg från Åbo till Köpenhamn om några timmar.  Sedan lär jag yra vidare till Malmö. Få se hur länge jag irrar runt. Jag har en stark magkänsla att det är många äventyr och spännande människomöten som väntar.

Det liksom kittlar på insidan.

Jag kommer gående längs gatan och hör att två unga damer skriker åt varandra. Jävla fittans hora, ropar den ene damen. Den andra blir så arg och hoppar på henne. De börjar slåss. Satans jävla fitta är det enda jag hör och sedan faller de båda på gatan och rullar runt. Damen drar den andra i håret. Den andre försöker hysteriskt vifta med armarna. Sminket kladdar och frisyrerna är förstörda. Det är värsta catfight på gång. Det är aldrig bra med catfight men likväl ser det så komiskt ut att jag börja fnittra.

Efter det bevittnade dramat på gatan bestämde jag och kompis för att breda ut Dynastin täcket och titta på några avsnitt av Dynastin. Det tar inte länge innan Alexis och Krystle börjar slåss. Vi börjar skratta för det ser så lustigt ut.

Catfighten har börjat igen.

Sminket kladdas ut och det fixade håret står i stripor.

Man borde inte få skratta åt våldsamma handlingar eller ta någons parti. Men jag kan inte hålla mig när häxan Alexis och den änglalika Krystle börjar slåss.

Dessutom måste jag erkänna att jag alltid hejat på Alexis.

Men alltid så där försiktigt i smyg.

Jag och min kompis satt i bussen. Två äldre damer kom och satte sig framför oss. De var båda berusade och kunde knappt sitta stilla. Den ena damen hade inga tänder kvar och gick med smutsiga trasor. Den andra gick utan behå med brösten hängande under den smutsiga tröjan och rosa sminket utspridd över det härdade ansiktet.

Vi kunde inte undgå deras diskussion eftersom de bokstavligen skrek när det talade:

-  Se tarjos mulle viinaa baarissa ja halus naida. Mutta en mä nyt voinu antaa pillua ku olin niin likainen
 = En man bjöd mig på sprit och ville knulla. Men jag ville inte ge fitta eftersom jag var så smutsig, sedan skrattade hon med sin sönderrökade röst och tog en sup.

Jag kunde nätt och jämnt hålla mig för skratt. De kunde inte de andra passagerarna heller.

När jag satt med mina kompisar på en av stadens krogar i lördags kommer damerna instapplande.  De slog sig ner och började röka och dricka. De kraxade med deras hesa röster och började antasta några män. Vittu saatana vaimo.. nyt vedätään kunnon kännit = Nu satan dra vi en ordentlig fylla kärring...skrattade de och flirtade med några äldre herremän.

Jag skrattar och säger åt min kompis:

-   Du Katarina, så där kommer vi säkert också att bli om några år.
-    Äh, säg inte så där.

-   Tänk när du står där vid bardisken och säger att du är för smutsig för sex.
-   Fan vad du e äcklig Daniel, sluta nu.

-   Men tänk nu Katarina, att jag står där vid bardisken. Jag säger åt män att de får bjuda på drinkar men jag kommer aldrig att ha sex med dem.  Jag har helt enkelt för smutsig kuk.

Jag förstår hur smaklös jag låter.
Jag blir så äcklad vid blotta tanken.
Jag nästa halvspyr när jag skriver det här.

Jag bestämmer att tvåla in mig med Channels dyra duschkräm.

Och extra noga där nere.

Jag var så fruktansvärt kär i Sandra när jag var liten.

(Innan jag förstod att jag var kär i Simon)
Jag kunde inte skriva men ville så gärna skriva ett brev till Sandra.

Pappa fick alltid ställa upp och skriva. Pappa var min penna som gladeligen ställde upp.

Hej.

Hur mår du jag? Jag mår bra.

Jag tycker du är en söt flicka.

Vill du leka med mig någon dag?

Jag vill gärna brevväxla med dig.

Vilka är dina favoritfärger? Jag tycker om neon gul.

Vilka är dina favoritserier? Jag tycker om Dallas, Dynastin och Varuhuset.

Vika är dina favoritfrukter? Jag tycker om bananer.

Skriv snart!

Sanningen är den att Sandra och sköttes av samma dagmamma.

Det här är det sista fotografiet som finns förevigat av oss (ljusa flickan till vänster). Jag tittade så mycket på fotografiet så den nästan gick sönder.

Jag kollade postlådan varje dag men fick inget aldrig något brev. Jag blev alltid lika besviken. Jag bestämde mig för att göra ett nytt försök. Pappa fick ställa upp som penna igen.

Hej,

Fick du mitt brev? Hur mår du? Jag mår bra.

Idag har jag simmat och ätit glass.

I går tittade jag på Varuhuset. Min favorit är den där lilla flickan som heter Sara. Vilka är dina favoritämnen i skolan? Jag tycker om handarbete och teckning. Vilka frukter tycker du om?

Skriv snart!

Sandra svarade inte.  Jag undrar ännu idag vilka frukter Sandra egentligen tyckte om.