I drogernas värld, i din värld.
Jag släpar på mina matkassar och ser dig sitta på en bänk. Du lever i din egen värld och talar för dig själv. Du känner igen mig och säger hej. Jag säger ett kort hej och går vidare. Du fortsätter tala för dig själv i drogernas värld, i din värld.
- Faaaaan, hjäääääälp, skriker jag. Jag fick panik och skrek. Det blödde ur pannan efter att jag hade blivit slängd i toaletten med huvudet före. Jag var nyss fyllda 18 och var ökänd och hatad av många i den lilla byhålan. Jag hinner låsa dörren och killen börjar slå sönder dörren. Han slår och slår och hålet blev allt större. Jag kommer att dö, grät jag. Du och din vän och dörrvakten kom springande och fick grepp om mannen.
- Släpp mig, flåsar jag. Jag har svårt att andas. Han tog stryptag om min hals och lyfte upp mig längs väggen. Jag försökte sparka och göra mig fri. Saaaaatan, släpp mig, vädjar jag. Även denna gång får du och dina vänner syn på det som händer och slår ner killen. Jag hann inte tacka dig utan gick hem och vaddade min svullna hals.
Vi levde ett hårt, härdat och härjat liv som förstörda själar gör. Vem vill leva i en iskall verklighet. Men vissa saker skiljer sig åt. Jag fick kärlek och valde en annan värld. En värld av skratt och livsglädje. Du valde din värld.
Jag säger ett kort hej och går vidare. Du talar och skrattar för dig själv och men tystnar för ett ögonblick när du hälsar. Jag vet att du aldrig kommer att släppa taget om din värld. I din värld där du får skratta och vara trygg.
Jag förstår ditt val.
Med all kärlek,
Daniel Fagerholm.
(kommentarerna var många och fina, men för att visa respekt vill jag inte publicera andras kommentarer. Förutom ett som berörde mig)
- Faaaaan, hjäääääälp, skriker jag. Jag fick panik och skrek. Det blödde ur pannan efter att jag hade blivit slängd i toaletten med huvudet före. Jag var nyss fyllda 18 och var ökänd och hatad av många i den lilla byhålan. Jag hinner låsa dörren och killen börjar slå sönder dörren. Han slår och slår och hålet blev allt större. Jag kommer att dö, grät jag. Du och din vän och dörrvakten kom springande och fick grepp om mannen.
- Släpp mig, flåsar jag. Jag har svårt att andas. Han tog stryptag om min hals och lyfte upp mig längs väggen. Jag försökte sparka och göra mig fri. Saaaaatan, släpp mig, vädjar jag. Även denna gång får du och dina vänner syn på det som händer och slår ner killen. Jag hann inte tacka dig utan gick hem och vaddade min svullna hals.
Vi levde ett hårt, härdat och härjat liv som förstörda själar gör. Vem vill leva i en iskall verklighet. Men vissa saker skiljer sig åt. Jag fick kärlek och valde en annan värld. En värld av skratt och livsglädje. Du valde din värld.
Jag säger ett kort hej och går vidare. Du talar och skrattar för dig själv och men tystnar för ett ögonblick när du hälsar. Jag vet att du aldrig kommer att släppa taget om din värld. I din värld där du får skratta och vara trygg.
Jag förstår ditt val.
Med all kärlek,
Daniel Fagerholm.
(kommentarerna var många och fina, men för att visa respekt vill jag inte publicera andras kommentarer. Förutom ett som berörde mig)
Kommentarer
Postat av: anonym
Jag kommer också från samma byhåla som du. Vi gick i samma högstadium (den bättre) och var ett år yngre än du. Det är så svårt att läsa om allt som du har gått igenom. Det är så svårt att förstå att du utsattes för alla dessa grymheter. Du som alltid log så snällt och man såg i dina ögon du var (är) en jätte fin person. Kan inte fatta att det fanns såna sjuka typer i byhålan som ville göra en ödmjuk person som dig illa. Lågt och helt sinnesjukt! Det finns allt för många av såna och allt för lite av såna som du!
Postat av: Sooz
hehe mm
Trackback
