Daniels värld

Pappa, så där vill jag kunna dansa när jag blir stor, sa jag när jag var liten. Min gosse har all tid i världenatt lära sig, tyckte far. Medan jag packar min resväcka spelas låten på radio igen. Jag svänger mina armar i olika rörelser och börjar dansa mäktiga humppa rörelser och nynnar till Yamma Yamma Yamma Yamma....

Nu ska jag Daniel yra iväg till Kroatien i två veckor. Jag och min kompis ska köra runt i landet och ta en svängom till Slovenien och Bosnien. Min kompis som är en två meter lång bjässe har tjänstgjort i FN och är vördnadsfullt van att vistas i dessa områden. Så lilla, bondska spilivinken lär vara i tryggt sällskap.

Dessutom har finnen sagt upp lägenheten och ska flytta till det ståtliga storebror landet Sverige i höst. Finnen hoppas mysiga svenskar tar emot honom med öppna armar.

Och orkar lyssna på yamma yamma ibland. Och stå ut med att finnen dansar som kycklingdamerna gör i videon. Och att han behöver dansa en finsk tango ibland för att bli till folk. Finnen vill förstås inte bli totalt försvenskad i schlagerns och kungahusets rike.

Nu ska jag dansa och yra runt en sista gång till yamma yamma för att sedan bege mig ut i världen. Och dansa som kycklingdamerna. Pappa hade rätt. Jag lärde mig till slut.

Puss & kram

(Om jag får tillgång till Internet så kanske det bubblar upp mellanrapporter hur det går med mina yamma yamma bravader)

Jag vaknade med kläderna på. Och vaknade med en ask choklad bredvid mig som kompisarna ställt vid bordet. För ändamålet: dagen efter. Jag fick tydligen min koskenkorva igår. Jag är inte stolt men nu kan jag andas ut ett bra tag. Nu är fri från min fylle-sjuka.

Om jag i förrgår hade kramsjuka och igår fylle-sjuka så har jag idag drabbats av fjärtsjuka. För när jag kommer hem bryter helvetet lös. Det känns som en vulkan har exploderat och lavan väller ut.

Nu ska jag äta blåbärssoppa och aldrig dricka mer. Men först ska jag tygla min fjärtsjuka i min dystra ensamhet. Med fönstret på vid gavel.

Puss & kram.

Vad i perkele händer? Jag vaknar att det darrar i hela lägenheten. Fönstren skakar och jag tror det är jordbävning. Jag gnuggar ögonen och tittar ut. Mee.. men... var är min gård?

En massa karar borrar i den hårda betongen. Hela utegården ligger i stenhögar. Trevlig väckning, muttrar jag och sticker ut på en cigarett med mördarblick.
 

- Jag behöver en Sue Ellen drink NU!

- Men det är ju tisdag.

- Jag har inte fått sova ut sedan jobbhelgen ombord och nu fasen ska jag ha en koskenkorva.

- Ok, min kompis vet att det är lönlöst att protestera.

Det är ett fåtal gånger i året som jag har bestämt för att festa ordentligt. Då menar jag på ett finskt vi-ska-bära-hem Daniel vis. Senast i vintras skulle jag spexa till det med Carolas FRÄMLING. Jag imiterade kyska Carola och hoppade på bord och stolar medan Häggkvist sjöng så fint i tv:n.

Skillnaden var att Carola gjorde slutgesten perfekt. Hon log och fick ovanstående applåder. Jag föll pladask på golvet och fick blåöga.

Skål på er och väck mig aldrig före 9. Helst inte före 12. Får då är risken stor att jag tar till flaskan och får blåöga.

Jag har drabbats av kramsjuka.

Det är fullt på båten hem till Åbo. Jag är tvungen att sova på golvet i caféet. Jag vrider och kvider mig på tre stolar. De är huttrande kallt. Ett par ligger bredvid mig och håller om varandra. De kramas och somnar i varandras famnar. Jag blir så avundsjuk att jag nästan går fram till dem och ber att få ligga i mitten. Man ska ta hand om kramsjuklingar. När folk strömmar in på frukost består majoriteten av par som fikar så romantiskt. Jag vill nästan våldsgästa dem och sitta i mitten. Jag kallar det för medmänsklighet och givmildhet.

Nu sitter jag hemma och väntar på att en kramgo gulleplutt med rosa band ska ringa på dörren och säga: Hej, lilla gulleplutt.. Nu ska vi bota din kramsjuka. Komsi kom så ska vi gosa lite... Nu ska du sova efter en lång jobbhelg stackars lilla parvel.

Det enda jag ser är grannen som solar med sin pojkvän på gården. Låter jag som en desperat bitterfitta? Jag erkänner. Jag är fruktansvärt kå.. ursäkta, kramsjuk menar jag.

- Har du hört att Christina Lindbergs orkester ska komma hit till nejden?, säger pappa medan han skjutsar mig från sommarstugan till tågstationen.

- Jaha, säger jag och Låt de sista ljuva åren går som kalla kårar längs ryggen.

- I sommar ska vi åka över till Sverige och lyssna på Christer Sjögren. Han fyller 40 år som artist. Mamma är ju så kär i Christer.

- Jasså, jaha.. och I Love Europe bara sliter och drar i mig.

- Våra bekanta såg Kikki Danielsson i södern. Hon brukar vara där för att få bukt med sin reumatism. De såg henne sjunga Papaya Coconut. Vi har sett Kikki uppträda otaliga gånger. Vi hoppas få se henne i södern i vinter. Sedan sjunger han falskt till Papaya coconut.

- Jaha, säger jag lite entusiastiskt för att inte såra mina käre far och stänger öronen.

Under den 5 timmars långa tågresan börjar en förvirrad man tala för sig själv. Han yrar och talar tydligen med sin mor. Jag tittar ut genom fönstret och börjar nynna på papaya coconut. "Papaya coconut.. vi latar där vi polen. Papaya coconut är allt som behövs för att tina en frusen själ...". Den etsar sig fast.

Jag kan inte heller låta bli att ge en styrkehälsning till Kikki Danielsson och hoppas att latandet vid poolen ska tina hennes frusna kropp.

Ajajaj, jag pissar ner mig. Nu får ni sluta skratta ber jag mina vänner. Annars sker det en olycka. Men gå och kissa då, säger min kompis. Men det är ju folk överallt och inte kan jag ju pinka här mitt bland folk.

- Jasså Daniel mesar ut. Man skulle ju inte kunna tro att det är du som skrivit magisteravhandling om kukar.

- Det är en skillnad på att skriva om jakten på den stora, potenta pitten och i verkligheten vissa upp den. Vi börjar asgarva. Och jag böjer mig ner och känner nästan hur det kommer i byxorna.

Till slut vågar jag gå bakom ett träd och kan pusta ut av lättnad. Det är flera killar som vill lätta på trycket i festivalyran. Plötsligt kommer en kille fram och frågar:

- Är det inte du som skrev om maskulinitet och manlig sexualitet och fokuserade på mannens penis.

- Ja, det är jag.

- Intressant avhandling. Men den är rätt så intim och det är ju ett känsligt ämne det där med penisstorlekens betydelse för män.

- Jo det är det. Därför är det bra att någon vågar forska om tabubelagda ämnen. Är du själv nöjd med kuken?, frågar jag.

- Hmm... men tycker du går lite för långt ibland.

- Jasså, du svarade inte på min fråga. Jag blir så irriterad och provokativ.

- Du är som en sockersöt jordgubbe men dock så stor i truten.

Jag hittar inget vettigt svar och börjar reflektera över mitt beteende medan vi pinkar i kors.

Den fina tanken vara att ta en bärs på ett näraliggande ställe i gårkväll. När vi kommer till det populära, straighta utestället märker vi att det är finsk schlagertema. Fulla människor raglar på dansgolvet och skriker sig hesa till finska schlagerdängor. Det finns ett rökrum som är så proppfylld att människor börjar röka överallt. Vaktmännen försöker göra sitt bästa för att hindra folk från att röka på dansgolvet. Men att hindra full finnar från att röka till toner av finska dängor är som att lära gamla hundar att sitta.

Jag köper en till öl och även jag röker på dansgolvet. Mitt i stundens hetta tappar jag ölstopet som krossas i tusen bitar. Det är ingen som bryr sig, ingen som lägger märke till det. Alla har högra handen i luften och ropar LAPPONIA. Jag skiter i att beställa en ny öl och dras med i finnarnas gläjdeyra. Även jag skriker  mig hes till LAPPOOOOOOOONIA med handen i luften. Finskheten bara kryper längs ryggraden. Jag dansar mig bort till Lapplands skogar och bastun med björkris och en iskall lapinkulta som jag inte tappar.

Kan du inte fixa håret syrran? Det gjorde hon så gärna. Jag var så sprudlande kär i min lärare och ville sexa upp mig lite. Ville få en lite tuffare, sexigare och råare frisyr. Det var 1989 och jag gick på ettan och den dagen skulle vi ta skolfoto. Medan vi hörde på Lili & Susie fönade syrran mitt hår och sprejade av halv burk hårspray.

När jag kom till skolan skrattade och stojade jag så att min lärare skulle märka mig. Jag och mina kompisar sjöng till Tommy Nilssons En dag som just hade vunnit melodifestivalen så att det hördes över hela skolgården. Min lärare sa att vi sjöng så fint. Jag trodde förstås att läraren menade mig. Vi lekte på skolgården fastän skolan var slut för dagen, allt för att få se läraren stiga in i sin bil. Förstås böjde läraren sig ner när han skulle sätta sig i bilen. I det ögonblicket stod tiden stilla och jag dreglade som en liten hundvalp. Jag cyklade glatt hemåt och skrattade hela kvällen.

Man nästan ser på fotot hur nöjd jag var med frillan och hur sprudlande kär jag var. Det är bara hundvalpsdreglet som fattas.

Alla har vi våra lik i bagaget, men gå vidare och ta livet med humor, så säger alltid min humoristiska pappa Göran. Livet är roligt bara man har en humoristisk inställning till livet. Jag har alltid gjort som pappa Göran sa. Men alla har vi vår historia.

Jag står där i affären och säljer goda viner. Jag tittar runt bland människorna och plötsligt får jag syn på honom. Djävulen. Han stirrar på mig. Det är snart 10 år sen senast. Det isar längs ryggmärgen. Liket i bagaget väcktes till liv.

- Nu ska du i soptunnan bögjävel. Han tog tag i håret och slog till mig. Jag hamnade bland soporna.

- Är du rädd för bollen, hånflinade han. Plötsligt mörknade till. Han kastade den stora korgbollen i ansiktet på mig. Mitt huvud slungades mot tegelväggen och det dunkade i hela huvudet. Det blödde näsblod. Jag sprang ut från gymnastiksalen. Sedan dess ryggar jag tillbaka om en boll är i min närhet.

- Oj, vad det din jacka, skrattar han. Jackan och väskan var slängda bland grismat. Jag tog upp dem ur sörjan och tvättade dem innan mamma kom hem. Sedan dess har jag aldrig varit rädd för grismat. Sedan slår han till mig och sparkar mig i magen. Jag döljer blåmärken med tjocka tröjor. Sedan dess har jag aldrig varit rädd för slag.

Där står han 10 år senare och stirrar på mig i folkvimlet. Denna gång ryggar jag inte tillbaka. Den förstörda, unga Daniel bland grismat och sopor finns inte längre. Jag stirrar tillbaka. Jag släpper inte blicken för en sekund. Jag tittar i hans ögon. I djävulens ögon. Jag vägrar titta bort.

Till slut sänkte han blicken.

Han hade förlorat.

Jag hade vunnit över djävulen.

Jag fortsätter skratta med kunderna medan djävulen osynligt smältar in i folkmassan.

Puhuuko ketään ruotsia täällä? (=talar nån svenska här?), ryter den finska busschauffören på ett sånt arrogant sätt som bara finska busschaufförer kan. Det svenska paret frågade vänligt om den rätta bussen till centrum. Jag hjälper att översätta vad busschauffören förklarar. Man hör nästan hur han morrar.  När vi kommer till centrum guidar jag paret till deras hotell.

-  Vad du är glad och trevlig, säger damen.

Det är just det jag inte vill vara nu. Flera dagar ombord och dygnet-runt-jobb med tusentals människor får mig trött och eländig. När jag kommer hem bestämmer jag mig för att vara sur och tvär hela dagen. Jag ska prutta och slafsa i mig mat på soffan. Jag ska dricka en kall öl och rapa så att det hörs till grannen. Jag ska stinka skit eftersom jag inte kommer att duscha idag. Jag ska pilla mig i näsan. Jag ska klia mig i skrevet. Jag ska känna av min egen fotsvett och inte orka byta strumpor. Jag ska dricka direkt ur mjölkpaketet och spilla hälften över mig.

Jag ska helt enkelt vara så otroligt osmaklig. Och så ska jag vara förbannat sur i min ensamhet.

Sedan ska jag dansa till en äkta humppa med knytnäven i luften för att återfå min energi.

Ei muuta kuin Osmakliga pusshälsningar från Finland!

Ursäkta, men kan ni ha sex någon annanstans? Ett par som var dyngraka knullade bakom ett gardin i båtens affär.  

En aspackad man kastade en flaska på en av gästerna i taxfreen. Det blev slagsmål. Jag bad dem dämpa sig. Stora, fulla karar slogs for fullt allvar och rara Daniel försökte lugna ner dem. Det blev ingen höjdare.

Det är några av många episoder jag kommer ihåg från mina år på finlandsbåtarna där jag jobbat lite extra nu som då. Som jag förövrigt kallar för sup&knull båtarna.

Nu är jag ombord på en mindre skuta och ska knega och slita i helg så att ni ska bli fulla och kåta. Det får ni gärna bli. Sup och knulla på ni bara.

Men knulla inte bakom gardinen eller kasta flaskor på gästerna. För då kommer farbror Daniel och blir arg. Dessutom säljer han ingenting.

Inte ens en liten toblerone eller en slämmig, skattefri kondom.

Shit, toapappret är slut. Jag kan knappt stå rak på benen. Jag jämrar mig och kastar på mig kläderna och springer till närmsta affär.

Jag möter en kompis på gatan. Jag kan inte tala nu, jag måste skita, ropar jag. Min kompis skrattar och hennes väninna tittar osmakligt på mig. Nu är det bråttom.

Det är kö till kassan. Ajajaj, kvider jag och böjer mig halvt ner. Jag går modigt förbi kön och ursäktar mig. Kassatanten uppmanar mig att vänta på min tur. Jag är ledsen men jag måste skita nu, säger jag med glimten i ögat. Hon tittar känslokallt på mig och ber mig ställa mig sist i kön. Då kommer en vänlig själ fram och säger till kassatanten:

-   Låt killen slippa och bajsa nu.

Jag tackar den vänliga damen och springer hem som en raket.

Jag lovar er en sak: behöver ni skita så får ni gå före mig i kön.
Det är ett löfte.

- Pappa, varför super Sue Ellen?

- J.R. har varit lite elak mot Sue Ellen och hon behöver ta sig en drink, säger pappa och tar en klunk av sin bastuöl.

- Pappa, varför är Sue Ellens kompisar så smutsiga?

- För att de lever på gatan och är alkoholister.

- Varför vill Sue Ellen dricka med dem?

- Min gosse, nu får du vara tyst ett tag.

- Pappa, varför super egentligen Sue Ellen? Jag tycker synd om henne pappa.

När jag var liten satt hela familjen fastspikade framför tv och tittade på Dallas. Det första tv minnet jag har är när Sue Ellen går på Dallas gator och är dyngfull och blir uppvaktad av hemlösa alkoholister. Jag blev rädd och kunde inte sova.

- Pappa, vakna pappa, varför dricker Sue Ellen så mycket att hon svimmade på gatan? Pappa, varför dricker hon fastän J.R. är elak?  Inte dricker jag för att min kompis Johnny bråkar med mig.

När jag tittar på klippet ett x antal år senare är det som en rostig kniv skulle skära i mitt hjärta. Jag tycker fortfarande synd om Sue Ellen som vacklar och yrar på gatan. Det har jag gjort över 20 år nu. Snälla söta rara Sue Ellen, varför super du egentligen?

Jag undrar om jag nånsin kommer till ro.

Det ringer och ringer på dörren. Jag vaknar yrvaket och funderar vem som kan väcka mig så där tidigt. Jag kliar mig i ögonen och kravlar upp ur sängen. Håret står och pinglar i all världens vinklar och jag beger mig till dörren med bara kalsingar på.

En man med svart kavaj står med en massa böcker i handen. Han stirrar förskräckt på mig. Jag klirar mig i ögonen och frågar vad han vill.

-  Vill du ta emot Jesus i ditt liv?

- Öh.. va.. jag stirrar yrvaket på honom och hör knappt vad han säger.
- Jag har några böcker till dig. Han räcker fram några böcker.

- Öh.va.. neeej.. nej tack, yrar jag. Jag vaknar till liv och ber honom snällt att avlägsna sig. Man ska inte pracka religioner på folk, säger jag till honom.

Efter den traumatiserade väckningen slog jag mig ner framför datorn för att schlagra lite på youtube. Jag var i behov av en äkta Carola schlager för att komma igång. Utan att tänka mig för klickar jag på ett Carola klipp.

Carola yrar runt och sjunger: Vissa tycker jag är konstig. De kommer jämt med sina dåliga skämt och kallar mig för TORRBOLL. Vissa tycker jag är jätteknäpp. Men det spelar ingen för roll för jag vet att jag är frälst. Jag skriker så jag nästan spränger mina lungor...

Jag blir nästan rädd. Och nästan spyr av dagens Halleluja överdos. Det värsta är att jag hela dagen trallar för mig: jag är en torrboll. Jag är jätteknäpp men jag är ju frälst...

Så skrämmande högt att jag nästan spränger mina lungor.
  

- Men vad hade ni på er egentligen? frågar jag.

- Vi ville ha nåt speciellt på oss som skiljde oss från mängden och dessutom  något som var snyggt.

- Med simdräkter på scen?

- Ja, vad är snyggare än det?

Sedan börjar vi asgarva. 

- Och knappt en poäng fick vi. Jag förstår inte varför, säger hon. Vi var ju så snygga.

Hon säger det så ironiskt så jag nästan kissar på mig av skratt.

-  Men egentligen är det ganska snyggt. Det är ju inne med rosa. Skulle jag vara tjej skulle duktigt gärna kunna ha den där rosa baddräkten på mig, säger jag.

Faktiskt så är det rätt tjusigt när jag tänker efter. Det var liksom lite kittlande roligt och en aning speciellt.

Pump pump

Vi ska dansa röv mot röv

Pump pump

Så går den finska schlagerlåten på svenska. Medan Sverige tar fram skönsjungande primadonnor med glitter och glamour i bagaget, så satsar Finland på det lilla enkla. Röv mot röv. Pump Pump. Så finskt och så enkelt.

Jag sitter på ett café och njuter av solen. Plötsligt spelas Pump Pump och det är så kul att se hur människorna börjar skaka på sina rövar. Ett par som förfriskat sig i solen börjar dansa röv mot röv dansen. Jag börjar skratta. Det ser så lustigt ut när rövar möter rövar. Pump Pump och där satt den.  Jag är så stolt att vara finne.

När jag var liten ville jag alltid dansa rövdansen med Fredi, den något matglade sångaren.  Den drömmen lever fortfarande kvar. Tänk er Daniel som skrattar och dansar röv mot röv med Fredi. Det skulle jag kalla för Pump pump.

Njut och dröm er bort till rövdansens Finland.  Pump pump på Er!