Tror jag har rabies

Läste i tidningen att RABIES härjar i ryssland. Och varnar turister. Jag är träffad.

Nu är jag säker på att jag har rabies. Snart kommer jag att spurgla slem och saliv. Smittar folk genom att bita dem. Blir rabiat som ett monster. Och slafsar till mig offer.

Är 100 på att jag har rabies. Jag kan redan känna salivet hägra i käften.

Nämnde jag att fnitterbögen tittade på skräckfilm igår. Och inte sovit i natt.


När gossen fick sparken

En sommar fick jag sparken från en restaurang. Jag var för (k)lantlig.

En politiker hade beställt svindyr vin. Hon var sur och pekade på myggor i vinglaset. Jag skyllde på att myggorna i misstag trillat i.

- Endera kan jag plocka bort dem. Eller så drick runt dem, sa jag.

Fina stadspinuppa fräste jag. Fick sparken och fattade noll. Som Pippi på finkalas. Jobbade på grannens svinstia resten av sommaren..


Var är du MacGyver?

Är på väg ut i finnbyn för en promenad. Sladdarna till min freestyle är totalt ihop tållade. Blir irriterad. Och desto mer tållas sladdarna.

Efter en stund är sladdarna på sin plats. Men så trasslar de till sig till ett totalt sladdkrig igen.

Ska köra MacGyver på vhs ikväll. Kan man inte bara dra ut honom ur rutan så han får reda ut fanskapet? Och ge mig en skön SPA-behandling?


Min vitryske tvilling


Åh så glad jag blev. Ailas skrev att jag påminner om den vitryske schlagerstjärnan Dima Koldun. Roligt, är ju lite svag för vitryssar.


Sist jag var i vitryssland hamnade jag i tullkammaren. Eftersom jag var enda yrboll till turist. Fick genomgå en rejäl undersökning. Ja, även bakdelen blev undersökt.


Stackars LÅNGE tullfingerman, tänkte jag. Men tja han var rätt så duktig på sitt jobb. Lite smånätt var han också.


En galen, ungdomlig mormor Adele



Har min mormor blivit skvätt galen, tänker jag medan jag stiger in i åldrastugan. Redan på gården hörs Kikki Danielssons stämma.

Mormor Adele steker raggmunk med fläsk och svajar med rumpan. Joddly..daddli daaa... trudeluttar Mormor vid spisehäll. Hon tar mig i hand och dansar en svängom inför logenlördag. Ja, inte är vi kloka i våran familj.

Och en cowboy ska vi hitta åt dig på lördag, sa Mormor. Medan vi slafsar raggmunk med fläsk i åldrastugan.


Nästan oskyldigt dömd.

Vilket ylande till välkomnade. Två dagar försenad var jag. Försov mig till flyget.



Handlade i byakiosken. Skulle kompensera med lite hundgodis. Räkningen slutade på 465 kronor. Det kan hända att jag handlade lite godis till mig själv också. Bara lite. 

Slafsade. Och botade min huvudvärk framför tv:n. Valpen biter mig i fingret. HÅRT. Jag skriker till men tar mitt straff. Men tycker ändå den söte men ack så lömske ryssflaskan borde få stryk - inte fnittertippan till offer.


Daniels värld är tillbaka.

Fredrik Ljungberg eller ryssland?



Är korkad när det kommer till sport. Busslass med svennar har anlänt till byn. Nån fotbollsturné, förstod jag.

- Daniel, häng på fotbollmatch på lördag i finnbyn!
- Är Fredrik Ljungberg med, frågar jag.
- Skämtar du Daniel? Förstås inte, sa min vän.

Blev moloken och pryttig. Och avbjöde förstås. Då får dé va!
Näpp, reser till Ryssland istället. Och fnittrar vidare till Moska på nya äventyr. Med min lille hundvalp.



(Ring efterlyst om jag inte bloggat innan måndag)

Ryssland & Lelena i mitt hjärta

- Jag ska ha konsert i Moskva på lördag, messar sångerskan Lelena.
- Oj, ska du? Vattnas i käften.
- Och alla snygga karar i byn ska dit

Dubbelvattnas i käften. Beställde tågbiljett till Ryssland. Ynka timmar från finnbyn.

Sist var jag här längst fram på scen. Vodkade med ryssgossarna. Fnittrade med primadonnorna. Ragglade medan glaset bestod. Lelena & jag dansade i ring. Och satte ryssgossars hjärtan i brand.

När finnen och ryssen möts. Då.. då.. ja då...klibbar vi ihop liksom.


Daniels nödtelefon

Herr Ritvalainen är finnbyns goaste kar.

Han brukade vara helt oemotståndligt nätt. Helt perfekt.

Tills igår.

- Perkele Daniel! Jag hår fått två STORA finnar på näsan. Och 2 rynkor i pannan. Vad ska jag göra? Det här är mitt livs första finnar. Och första åldersträck. Livet förstört på en dag. Taaaaneli, hjälp!


Ibland får man vara elak tillbaka.

Med nya bankkortet trippar jag till byakiosken. I kassan sitter en ex-flamma.

- 62 euro tack. Har du leg för kortet? (över 50 euro-leg!)
- Öhh..nej, men du vet ju vem jag är.
- Tyvärr då får du inte handla med kort, flinar han.
- Me.. men.. menar du att jag ska lägga tillbaka mina 257.5 varor?
- Tyvärr ja.

Han kom för lätt undan, så jag lade fisken í chokladhyllan. Och mögelost bland skithuspapper.


Huvudsaken att man försöker.

Min vän jobbar som kock på en fin restaurang. Igår bjöd jag på föda och mjölk.

- Vad bjuds på det kväll?, frågar han intresserat.
- Pasta fricadelli la macarone
- Mums, pasta med vad?
- Pasta La Daniel
- Hmmm, säkert gott. Vad består det av? Hans kock entusiasm glöder.
- Makaroner och SPAR ketchup.

Man behöver inte göra det så invecklat i byastugan.


När minnet återigen sviker.

Igår innan logendans kom jag inte på koden till bankkortet. Detta snappade bankautomaten upp och stängde av kortet. Helt utan anledning. Den slukade kortet och jag fattade noll.



Så fick jag gå runt i flera timmar utan pengar. Och fick leva på andra.

Som tur var hade jag koden uppskriven på en papperslapp hemma. Planerar nu att kanske memorera den.

Hämnden är inte ljuv.

Jag vaknar med att 4 hundar slickar mig i ansiktet. Nu ska hussen upp, markerar de. De stojar och springer i 180.

Börjar spela gitarr för att lugna ner byrackorna. Sjunger från hjärtats röst till Barnatrooo, i himmelen du är en gyllne bro... med min icke så fagre sångröst.

De stannade upp. Stirrade på mig. Var tysta för en minut. En stund senare hade de gnagat sönder VHS och Nintendo sladden från 1992.

Jag kan svära på att de hånflinade.


Lordi hysterin är ändå inte så pjåkigt.

Lordi hysterin i Suomi tycks aldrig ta slut, mumlar jag för mig själv i byakiosken. Undrar om hon är farlig.

Jag gick fram till henne. Berömde hennes personliga stil. Hon log så nätt. Skrattade varmt. Och mina fördomar rann ut i sanden.

Inte så pjåkigt ändå, fnissade jag och trippade hem med skithuspapper och mjölk under armen.




Kafferep älskar jag.

Kamse kokning i finnstugan



Mor Marias sommarsoppe, Glöhyppen, Raggmunk, Adeles tunnbröd, rompalt... och Kamse med fläsk. Ska det vá kafferep ska dé va, säger mormor.

Tanter samlas i bystugan. Äter kamse och annat gött. Tjattrar som de gjort över 50 år i finnstugorna. I år är det mormors tur. Som vi har bakat och fläskat.

Jag ska föra traditionen vidare när jag blir äldre. Och bjuda på glöhyppen och kokade kamse med fläsk. Och niga så nätt med kaffepannan i hand.
Då ska ni hövligt och anständigt stiga på i byastugan!


Upplivad singelliv och vänskap.



Ett samtal. Drömmar i kras. Gråt och saknad. Framtidsdrömmar krossade. Kärlekens baksida slår till. Ett samtal och slaget är förlorat.

Att bli lämnad svider. Min nyblivna singelmedsyster ska piggas upp. Tårarna ska torkas för en kväll. Daniel ska bjuda på en omgång FAME. VHS-kväll i byastugan.

Och Finlands chipperdale gör entré på byakrogen. Som balsam för brustna hjärtan. Och vi fnissande singelstjärnor.


Gör livet till en dans.



Dans är själens landskap, säger mormor medan vi sörplar kaffe och tjattrar om lördagens byadans.

Dans handlar om passion, fortsätter hon. Dansa älskar vi. Att få tjattra med vänner på finska byalogen. Ta en svängom. Alla tar varandra i midjorna. Tjoar runt till finska hiten Love me tender. Och skuttar omkring.

Dansa genom livet - det gör jag!


Vägran att vara gammaldags del 2.



- Oj så du sticks gossen. Måste du ha 100-tals nitar på dig och nålar i ansiktet?
- Jämmer, har du verkligen färgat håret grönt frågar jag den andre killen.

- Daniel, var inte så gammelmodig nu, säger mina f.d. elever.

Men gammelmodig är jag väl inte, tjoar jag. Och börjar dra bort nitarna.


Vägran att vara gammaldags.

- Nå barna små, nu ska vi titta på HAJK, säger jag åt barna i granngården som jag barnvaktade. Nynnar glatt till Sven Ingvars Sommar.. Sommar och Sol.

- Men Daniel, du är så gammaldags. Vi brukar spela playstation, sjunga singstar och titta på starwars när vi får barnvakt, flinar de.
- Jahaa, men nu ska vi titta på Hajk barna. Det gjorde jag som gosse.

De suckar. Och halvtjutar. Men vad är det för fel på härliga Hajk och kreativa Hajk-tips, tröstar jag. Dessutom är jag inte gammaldags, övertygar jag barna små. Och tjoar till Sven Ingvars.


Borde veta hut!

Som jag talat med blommorna. Vattnat och hållit dem kär. Fick dem av en kär vän.

Kom hem från jobbet och upptäckte att blombuketten har tagit livet av sig. Efter ynka två dagar. Jösses två dar! Är det ens möjligt för en blombukett att vissna så fort?

Som tack för rekordkort livslängd låter jag nu blommorna stå kvar i krukan och ruttna ytterligare. Hoppas blombuketten skäms. Den borde veta hut. Amatörer, fräser jag.


Tvillingssjäl la Lotta Engberg.


- När jag var liten gillade jag glada, energiska Lotta Engberg i programmet Kär & galen, sa min kompis i går. Dessutom påminner hon om dig Daniel.
- Mej? Jag? Lotta Engberg?
- Ja ni är lika goa och glada hela tiden.
- Menar du att jag är som Lotta Engberg?
- Ja, lika som bär.
- DU SKÄMTAR VA!?

Jag? Lotta Engberg? Hmm? Men tja, hon är ju rätt så gullig. Varför inte? Lotta Daniels Gulaängs Orkester kanske vore nåt. Dessutom har jag trippat och trallat på Kär & Galen i två dagar. Jösses och jämmer.

När tekniken och åldern samspelar.

Jag skulle mixa gröten med en ny mixer på jobbet. Mixerkannan måste sitta rätt för att den ska fungera. Gjorde som det stod i boken. Men nej.


- Perkele, den funkar inte ändå, skriker jag åt chefen.

- Men titta noga på maskinen, sa han lugnt och sansat.

- Men jag gör ju som det står. Den startar inte. Hjälp mej!


Frusterat tittade jag en gång till på maskinen. Ansträngde mina sista hjärnceller. Efter en stund tittade jag skamset på chefen. Jag hade nämligen glömt att plugga i kontakten. Oj, jag har visst blivit lite tållig, fnittrade jag och trippade vidare. Lite äldre. Lite visare.


Kärt Sverigebesök



Då lärarna far  på logendans i finnbyn släpper vi loss. Och sätter klackarna i taket.

Finnbyn fick återigen Sverigebesök. Jag attackerar förstås Casper. Kramar, klänger och drägelpussar.

- Vet du Casper, när jag såg din frilla i melodifestivalen fixade jag en likadan.
- Det var en fin frilla, skrattade han.
- Jo, och jag var så nätt. Och trodde jag skulle få alla karar på fall.
- Funkade det?
- Nej. Och jag förstår fortfarande inte varför. Jag som var så rosennätt.




Tycker frillan håller fortfarande. Och jag i min skjorta från 1987. Tycker vi skulle vara ett tjusigt leende hellyle par.


Åh David Hasselhoff.

Åh vilken man. Vilken bringa. Vilken utstrålning. Åh vilken sexbomb, honom vill vi ha, suktar mormor och jag i bystugan.

Idag är jag fåordig. Sitter med mormor och spänner fast säkerhetsbältet och tittar på superstjärnan David Hasselhoff och hans superbil K.I.T.T i Knight Rider när de kämpar mot brottsligheten.

Nu måste jag sticka. Måste bara återvända till David Hasselhoff , 1985 och hans manliga bringa.


RSS 2.0