Min idol Arja Saijonmaa
- Jo hon är en mycket speciell kvinna. En ståtlig dam, tyckte far och stirrade lika fascinerat på tv-rutan som jag. Vi var förälskade.
Det var en speciell kväll på 80-talet och vi alla höll tummarna för Arjas medverkan i den finska melodifestivalen. Hon var så graciös, ståtlig och vacker och sjöng om GABRIELA. Dessutom var hon klätt så sexigt i svart att jag nästan blev generad. Det var utmananade sexigt på den tiden.
När hon för dryga året sen var i Helsingfors och hon lanserade sin nya platta gick jag fram till henne och berättade om min GABRIELA förtjusning som liten. Vi skrattade som två mumintroll varefter hon gick sin kos.
Nu när jag städar och diskar sjunger jag GABRIEEEEEEEEEEEEEEEEEEELA, GABRIEEEEEEEEEEEEEEELA för full hals och vickar på kropp och stjärt. Jag tycker fortfarande att hon är en ståtlig och mäktig dam som sjunger om båten Gabriela. Det är bara jag och min far som förstenade rentav förtrollade sitter framför rutan som fattas.
Finska fyllon, nej tack.
På båten vägen hem fanns bara en herrplats kvar till försäljning vilket innebär att jag var tvungen att dela hytt med två andra män.
- Nå poika, ska du ha en sup?, säger han och släpper ännu en fjärt. Sedan får jag lyssna på hela hans livshistoria medan jag gnuggar ögonen och klär på mig.
- Nej tack svarar jag och tanken på sprit halv 7 på en måndag morgon får mig att kräkas. Jag avbryter hans livshistoria och ursäktar mig.
Jag vill bara gråta av trötthet. Ögonen går i kors och jag svamlar mig fram till utgången. Jag stopplar och ramlar framför tullen och blir intagen. Tullmännen tror säkert Daniel går på droger och går igenom mina grejor. Stackars tullmän som får rota bland mina svettiga strumpor och underkläder som gått heta under jobbhelgen, tänkte jag.
Upp och hoppa, ligg inte och dra er sjunger jag till er alla. För min del säger jag gonatt och hej. Jag vill gärna ha frukost på sängen klockan 2. Men inga finska fyllon tack.
Båtfylla och sprityra
Flaskorna klirrar och spriten yrar. Extraknäcker på finlandsbåten i helg. Under årens lopp på diverse färjor har man fått se allt som man väntas kunna skall. Jag blir alltid lika fascinerad av hur fulla finnar och svenskar lyckas kommunicera tros språkbarriären.
Jag kunde inte undgå lyssna på en diskussion mellan en full finne och en stockholmare i värsta spritrushen. Atmosfären stank spänning i luften. Den fulla machofinnen försökte tala svenska och beskrev den svenska mannen som följande:
Jag förväntade mig slagsmål. Men svennen förstod ingenting och hux flux snapsade de och hade så trevligt. Ordningen var som återställd mellan grannlandsbröderna.
Och jag kunde pusta ut. Med denna härliga pust av lättnad är Daniels värld tillbaka måndag morgon.
Bete er som folk och bjud mig snart på middag.
Pusskalas
Nej mina kära, nu behöver jag en puss. Därmed basta, utropar jag. Härmed vankas pusskalas.
Men ibland kan man även få överdos av pusskalas. Måtta med allt.
Men summa sumarium så var det faktiskt riktigt uppmuntrande, livat och ståhej med pusskalas. Rekommenderas i dessa hårda tider.
Så hjärtligt välkomna på Fagerholms pusskalas.
Den finska lottovinsten
- Mamma sa att det är en lottovinst att vi bor i Finland. Det är så många som har det svårt. Vi har allt vi behöver här.
Den andre tjejen funderar en stund och knaprar sig i håret.
- Hmmm.. jo...jo tänk om man vore född i Sverige.
Tummen upp för att barnen kan det här med lätt-smält spontanitet, tänker jag och ler.
Omelett prutt.
Plötsligt vänder hon sig om, ler och försvarar sig:
- Du grabben, det gör ingenting. Det här händer alla ibland, skrattar hon och skyller på mig.
- För gamla ägg, svarar jag.
Jag börjar skratta så högt att alla vänder sig om. Det finns inget bättre än glada, jordnära människor som förstår att bjuda på sig själva. Bya-pöjk i själen, säg.
Med följande korta äggomelett-klipp förklarar jag Daniels värld tillbaka i svängen.
Körvfest i stugan
Uppstuvad körv, Gustavs Körv, Melkers falukörv, Prickikörv, Ostkörv, Bratwurst, Joddlarkörv, Prinskörv, Wienerkörv, Ölkörv, Fläskkörv, Finsk Grillkörv, Leverkörv, Blodkörv, Grynkörv, Hackikörv... är några körvar som jag ska äta idag. Ikväll ska vi ha körv-fest i mitt barndomshem.
När jag var liten var jag rund som en boll och älskade körv. Jag skrattade, ät och slafsade när jag fick min körv. Inget kunde stoppa mig när vi firade den årliga körvfesten i stugan.
Körv blir man snäll av. Välkomna till Fagerholms på körvfest. Men gu´nåde den som tatt all körv kommer jag att bröla om ni tar all körv.
Daniels stora höstmodeshow.
Hmm.. nåväl kanske en liten kläd förnyelse höstmörkret skulle göra gott. Jag begav mig till lopptorget med en kompis och handlade för 60 kronor. Å hux & vips hade jag trixat ihop tre nya kreationer.
Låt Daniels stora och sista höstmodeshow börja. Välkomna!
Koftan: 20 kronor. Finska fjällräven tror jag.
Byxor: 20 kronor. Specialpris. Hål i röven.
Skor: Lånad av en lesbisk kompis.
Skjorta: Pappa Görans från -87.
Tröja: Den gula tröjan fick jag gratis av försäljaren.
Byxor: Mor Agnetas från -78. Sköna byxor.
Halsduk: H&M med en röd -70% lapp.
Glasögon: Mor Agnetas som hon hade när hon träffade pappa på danslogen i byn -69.
Byxor: Gratis av försäljaren.
Kofta & vantar: Lånad av en skön & rik gaypolare som alltid ger mig klädsopor.
Tröja: 5 kronor men prutade hårt.
Halsduk: Vet inte, men tippar på Mor Agneta -88.
Därmed är Daniels stora höstmodeshow slut för denna gång.
Välkomna åter.
Bitske Venla och en galen natt.
- Nej min gosse, det där är Kaija och inte Venla.
- Me.. men det där är ju Venla och jag gnuggade mina barnaögon och kunde inte tro nåt annat.
Jag trodde Venla hade lämnat grannhuset för att uppträda för Finland i Eurovisionen. Jag var alltid rädd för Venla. Hon var en bitsk, temperamentsfull finntant som visste var skåpet skulle stå.
- Nyt perkele pennut tulette syömään ja Daniel lähtee kotiin (=nu i helvete kommer valparna in och äter och Daniel ska åka hem. Bums), skrek hon alltid när jag lekte med hennes barn. Jag pissade nästan alltid ner mig för jag var rädd för bitske Venla.
Imorse när jag mötte henne vid postlådan på min barndomsgata sa hon:
- Vittu ku posti on aina myöhässä (helvete då posten alltid ska vara försenad). Jag blev lika stum och rädd som den lille valpen jag var och nickade till svar. Att bli osams med Venla är inget jag föredrar.
När jag tittar på videon i vuxen ålder är jag fortfarande säker på att Venla smög från grannhuset och sjöng för Finland om en galen natt (yksi hullu yö). Inte blir det bättre av att den sexiga dansmannen i bakgrunden är spöklikt hennes man.
Jag tror fortfarande idag att bitske Venla förvandlades till en glamurös stjärna över en konstig, galen natt.
Mitt i naturen
Här ska det huggas ved så vi slipper i kokhet bastu
Sedan ska det eldas i stugen. Jag går snällt efter och stapplar, snubblar och raglar efter ved.
Sedan ska vi ut med båten men kör på grund. Jag ror och mår toppen
Sedan går vi långa vägar i skogen för att hitta svampar och lingon. Jag slafsar efter.
Sedan ska det skrubbas och tvättas i baljan. Jag drinker bastuöl och myser.
Nej mina läsare, ärlighet varar längst. Karn är strängt upptagen med ett trevligt skjolstyg. Nån måtta ska det vara med Daniels vällust och välmående. Nu ska Daniel äta svampar, lingon och tvätta mig i baljan resten av veckoslutet. Och tygla min vällust med korv, öl och tvättbalja.
Slutet gott, datorbatteriet slut. Hörs på måndag!
All vällust!
Hengailla och svengailla
Nu ska vi bara slappa och hengailla
På stationen ska vi spela och svengailla
När vi väntar på tåget.
Vi ska inte sova utan bara svengailla.
När jag står på tågstationen lyssnar jag på Hengaillaan till Kirkas ära. Jag svänger med benen och sjunger högt nu ska vi hengailla, nu ska vi svengailla.... Jag märker inte att en massa morgonsura och trötta människor på stationen stirrar på mig. Inte förrän en dam ler och uppmuntrar min morgonshow. Jag blir lite röd i ansiktet men sedan börjar jag skratta. Daniel är tydligen kry och på benen igen.
Nu tycker jag ni ska hengilla och svengailla en liten stund. Mormor Adéle sa alltid att det är bra för kropp och själ.
Välkomna till Fagerholms
Nu fasen orkar jag inte längre. Febern har inte lagt sig och nu har magen tagit ut sin rätt. Tristessen är enorm och byttan går het.
Nu i arma dagars namn kommer ni hit och gör mig sällskap. Ni får gärna uppvakta mig med choklad, blommor och en smörig kram. Jag är ganska lantlig av mig så jag äter allt. Utom havregrynsgröt, för det tvingade mamma Agneta i mig som liten. Sedan kan ni sjunga en liten trudilutt så jag slumrar in.
Sedan får ni beundra hur sexig och attraktiv Fagerholm är på sin dödsbädd. Det bjuder jag så gärna på.
Välkomna till Fagerholms.
Glamour
- OH Brooke, I love Taylor. But you mean so much to me. Oh Brooke, come here.. säger Ridge med sin mörka röst.
Jag brukar aldrig titta på TV. Men nu har jag feber och har röda, fula näsa och krafterna är slut. Då passar jag på att kolla på allt skit som går på TV. Jag borde skicka en massa arbetsansökningar till Sverige, ringa och vara flitig. Men lusten trytar.
- OH RIDGE, make love to me one last time. OH RIDGE, I love so so much. I've loved you for 20 years now. Think about the children. Think about the future of Forrester Creation. Oh RIDGE...
-OH BROOKE, come here...
-OH RIDGE, don't leave me... make love to me...
Jag snyter mig och märker att jag brölar.
OOH BROOKE, om jag bara fick trösta dig lite grann och torka bort dina desperata tigertårar som du bölat ut över 25 år nu.
Carola Häggkvist och finnen
Carooooooooooola, skrek jag som Helena Bergström i filmen Livet är en schlager. Jag var 14 år och Carola hade kommit till en liten finsk byhåla för att uppträda. Jag tror det var första gången denne 14-årige gosse hade smygsmuttat på tequila. Jag tror inte fröken Häggkvist var riktigt van med den finska mentaliteten där finnar söp och slogs. Medan min kompis låg vid dikkanten och kastade upp spagetti fick jag syn på Carola. Carooooooooooooooooooooola, och så kutade jag fram med min sexiga 90-tals mittbena och kastade mig om henne. Sedan snubblade jag och Häggan hjälpte mig upp. Fröken log så fint och tyckte det var bäst att jag skulle åka hem och sova. Jag erbjöd en tequila.
Fröken Häggkvist vågade faktiskt komma till Finland igen i vintras. När jag frågade om hon kom ihåg den stapplande, fulla tonårsfinnen i den finska byhålan så skrattade hon.
- Vad trevligt att du står på benen denna gång, log hon och smekte min kind flera gånger om.
Jag tycker hon är bedårande charmig och omtänksam mamma Häggkvist. Jag kramade om henne och lovade ros och fönvindar att stå på benen i fortsättningen. Ett löfte till förbön som jag lovat Fröken Häggkvist.
Daniels modeshow
Det finns ju så många modebloggar i vår vackra värld. Jag har fått många mail och kommenterar om erbjudanden från företag och privatpersoner att börja annonsera och tjäna pengar på min blogg. Jag har alltid avböjt. Men idag kom jag på andra tankar: jag vill också testa. Det hör ju till att man ska testa på allt för att utvecklas.
Mina damer och herrar nu börjar Daniels show. Välkomna.
Vi börjar med skorna.
- Mina Pippi Långstrump skor har jag ägt av min far Göran. Märket är tyvärr utsuddat i hälen. Men de är tjusiga. Pris enligt överenskommelse.
T-shirt: Köpte jag på -70 % rea. Kanske en 50-lapp.
Byxor: Köpte jag från ett 80-tals lopptorg. 20 kronor.
Tröjan: En kille från krogen glömde tröjan efter en ordentligt supput kalas hemma hos mig. Pris vete kattorna.
Jacka: Den har jag ärvt efter min morfar Theodor. Han använde den flitigt i det Finska vinterkriget. Fortfarande varm och skön.
Mina käre läsare, det var faktiskt riktigt roligt och mysigt med en modeblogg. Men nu har jag testat på detta äventyr och tröttnat. Jag överlåter ansvaret åt fagra jäntor och grymt vackra pojkar i modebloggarnas tidevarv. Så inga fler erbjudanden, tack.
Jag tycker helt enkelt Daniels Värld ska vara gratis och bestå av billig, lågbudget humor och vara en aning småenkel. Då känner jag mig som hemma.
Tack för att ni tittade på min show.
Hur ska det gå i Sweden?
I lördags satt jag och två finnar och smuttade på lite sprit. Jag berättade att jag ska flytta till Sverige om en dryg vecka. Det ska vi skåla på: skåååål! Då tittade den ene finnen upprört på mig och sa: Ska vi snacka eller supa?
Det var bara att hålla käft.
Robert Gustavsson trampar på en öm punkt.
Idag har jag varit och pantat flaskor till Alko. Försäljaren log och var imponerad över summan.
- Jo, jag förstår inte hur nykterister klarar sig, sa jag. Försäljaren skrattade i samförstånd.
Nu ska jag skölja upp mig själv och skura upp lägenheten. Det närmar sig Sweden. Hur ska det går för mig i det sköna, ståtliga grannlandet? Ja, det vete kattorna, muttrar jag för mig själv och blickar mot väst.
