Redan som liten var jag en framfusig gosse. Som inte var rädd för att ta sig fram. Visste att en viss Wahlgren var på väg till Finland.

- Pernilla.. är du inte en dvärg?, frågade jag Wahlgren på finnkonserten.
- Öh..öh nej inte vad jag vet, skrattade hon
- Men du var ju en dvärg i tv i lördags.
- Öh, jo det var fejkat, log hon. Mormor skämdes.
- Me.. men.. me.. förstår inte. Varför är du då inte en dvärg?

Unga finngossen skrapade sig i huvudet och försökte räkna ut ekvationen. Du ska inte tro på allt du ser Gosse, sa mormor. Jag förstod ingenting. Och grät för att jag inte fick en dvärgkompis.