Ryssland & Lelena i mitt hjärta

- Jag ska ha konsert i Moskva på lördag, messar sångerskan Lelena.
- Oj, ska du? Vattnas i käften.
- Och alla snygga karar i byn ska dit

Dubbelvattnas i käften. Beställde tågbiljett till Ryssland. Ynka timmar från finnbyn.

Sist var jag här längst fram på scen. Vodkade med ryssgossarna. Fnittrade med primadonnorna. Ragglade medan glaset bestod. Lelena & jag dansade i ring. Och satte ryssgossars hjärtan i brand.

När finnen och ryssen möts. Då.. då.. ja då...klibbar vi ihop liksom.


Daniels nödtelefon

Herr Ritvalainen är finnbyns goaste kar.

Han brukade vara helt oemotståndligt nätt. Helt perfekt.

Tills igår.

- Perkele Daniel! Jag hår fått två STORA finnar på näsan. Och 2 rynkor i pannan. Vad ska jag göra? Det här är mitt livs första finnar. Och första åldersträck. Livet förstört på en dag. Taaaaneli, hjälp!


Ibland får man vara elak tillbaka.

Med nya bankkortet trippar jag till byakiosken. I kassan sitter en ex-flamma.

- 62 euro tack. Har du leg för kortet? (över 50 euro-leg!)
- Öhh..nej, men du vet ju vem jag är.
- Tyvärr då får du inte handla med kort, flinar han.
- Me.. men.. menar du att jag ska lägga tillbaka mina 257.5 varor?
- Tyvärr ja.

Han kom för lätt undan, så jag lade fisken í chokladhyllan. Och mögelost bland skithuspapper.


Huvudsaken att man försöker.

Min vän jobbar som kock på en fin restaurang. Igår bjöd jag på föda och mjölk.

- Vad bjuds på det kväll?, frågar han intresserat.
- Pasta fricadelli la macarone
- Mums, pasta med vad?
- Pasta La Daniel
- Hmmm, säkert gott. Vad består det av? Hans kock entusiasm glöder.
- Makaroner och SPAR ketchup.

Man behöver inte göra det så invecklat i byastugan.


När minnet återigen sviker.

Igår innan logendans kom jag inte på koden till bankkortet. Detta snappade bankautomaten upp och stängde av kortet. Helt utan anledning. Den slukade kortet och jag fattade noll.



Så fick jag gå runt i flera timmar utan pengar. Och fick leva på andra.

Som tur var hade jag koden uppskriven på en papperslapp hemma. Planerar nu att kanske memorera den.

Hämnden är inte ljuv.

Jag vaknar med att 4 hundar slickar mig i ansiktet. Nu ska hussen upp, markerar de. De stojar och springer i 180.

Börjar spela gitarr för att lugna ner byrackorna. Sjunger från hjärtats röst till Barnatrooo, i himmelen du är en gyllne bro... med min icke så fagre sångröst.

De stannade upp. Stirrade på mig. Var tysta för en minut. En stund senare hade de gnagat sönder VHS och Nintendo sladden från 1992.

Jag kan svära på att de hånflinade.


Lordi hysterin är ändå inte så pjåkigt.

Lordi hysterin i Suomi tycks aldrig ta slut, mumlar jag för mig själv i byakiosken. Undrar om hon är farlig.

Jag gick fram till henne. Berömde hennes personliga stil. Hon log så nätt. Skrattade varmt. Och mina fördomar rann ut i sanden.

Inte så pjåkigt ändå, fnissade jag och trippade hem med skithuspapper och mjölk under armen.




Kafferep älskar jag.

Kamse kokning i finnstugan



Mor Marias sommarsoppe, Glöhyppen, Raggmunk, Adeles tunnbröd, rompalt... och Kamse med fläsk. Ska det vá kafferep ska dé va, säger mormor.

Tanter samlas i bystugan. Äter kamse och annat gött. Tjattrar som de gjort över 50 år i finnstugorna. I år är det mormors tur. Som vi har bakat och fläskat.

Jag ska föra traditionen vidare när jag blir äldre. Och bjuda på glöhyppen och kokade kamse med fläsk. Och niga så nätt med kaffepannan i hand.
Då ska ni hövligt och anständigt stiga på i byastugan!


Upplivad singelliv och vänskap.



Ett samtal. Drömmar i kras. Gråt och saknad. Framtidsdrömmar krossade. Kärlekens baksida slår till. Ett samtal och slaget är förlorat.

Att bli lämnad svider. Min nyblivna singelmedsyster ska piggas upp. Tårarna ska torkas för en kväll. Daniel ska bjuda på en omgång FAME. VHS-kväll i byastugan.

Och Finlands chipperdale gör entré på byakrogen. Som balsam för brustna hjärtan. Och vi fnissande singelstjärnor.


Gör livet till en dans.



Dans är själens landskap, säger mormor medan vi sörplar kaffe och tjattrar om lördagens byadans.

Dans handlar om passion, fortsätter hon. Dansa älskar vi. Att få tjattra med vänner på finska byalogen. Ta en svängom. Alla tar varandra i midjorna. Tjoar runt till finska hiten Love me tender. Och skuttar omkring.

Dansa genom livet - det gör jag!


Vägran att vara gammaldags del 2.



- Oj så du sticks gossen. Måste du ha 100-tals nitar på dig och nålar i ansiktet?
- Jämmer, har du verkligen färgat håret grönt frågar jag den andre killen.

- Daniel, var inte så gammelmodig nu, säger mina f.d. elever.

Men gammelmodig är jag väl inte, tjoar jag. Och börjar dra bort nitarna.


Vägran att vara gammaldags.

- Nå barna små, nu ska vi titta på HAJK, säger jag åt barna i granngården som jag barnvaktade. Nynnar glatt till Sven Ingvars Sommar.. Sommar och Sol.

- Men Daniel, du är så gammaldags. Vi brukar spela playstation, sjunga singstar och titta på starwars när vi får barnvakt, flinar de.
- Jahaa, men nu ska vi titta på Hajk barna. Det gjorde jag som gosse.

De suckar. Och halvtjutar. Men vad är det för fel på härliga Hajk och kreativa Hajk-tips, tröstar jag. Dessutom är jag inte gammaldags, övertygar jag barna små. Och tjoar till Sven Ingvars.


Borde veta hut!

Som jag talat med blommorna. Vattnat och hållit dem kär. Fick dem av en kär vän.

Kom hem från jobbet och upptäckte att blombuketten har tagit livet av sig. Efter ynka två dagar. Jösses två dar! Är det ens möjligt för en blombukett att vissna så fort?

Som tack för rekordkort livslängd låter jag nu blommorna stå kvar i krukan och ruttna ytterligare. Hoppas blombuketten skäms. Den borde veta hut. Amatörer, fräser jag.


Tvillingssjäl la Lotta Engberg.


- När jag var liten gillade jag glada, energiska Lotta Engberg i programmet Kär & galen, sa min kompis i går. Dessutom påminner hon om dig Daniel.
- Mej? Jag? Lotta Engberg?
- Ja ni är lika goa och glada hela tiden.
- Menar du att jag är som Lotta Engberg?
- Ja, lika som bär.
- DU SKÄMTAR VA!?

Jag? Lotta Engberg? Hmm? Men tja, hon är ju rätt så gullig. Varför inte? Lotta Daniels Gulaängs Orkester kanske vore nåt. Dessutom har jag trippat och trallat på Kär & Galen i två dagar. Jösses och jämmer.

När tekniken och åldern samspelar.

Jag skulle mixa gröten med en ny mixer på jobbet. Mixerkannan måste sitta rätt för att den ska fungera. Gjorde som det stod i boken. Men nej.


- Perkele, den funkar inte ändå, skriker jag åt chefen.

- Men titta noga på maskinen, sa han lugnt och sansat.

- Men jag gör ju som det står. Den startar inte. Hjälp mej!


Frusterat tittade jag en gång till på maskinen. Ansträngde mina sista hjärnceller. Efter en stund tittade jag skamset på chefen. Jag hade nämligen glömt att plugga i kontakten. Oj, jag har visst blivit lite tållig, fnittrade jag och trippade vidare. Lite äldre. Lite visare.


Kärt Sverigebesök



Då lärarna far  på logendans i finnbyn släpper vi loss. Och sätter klackarna i taket.

Finnbyn fick återigen Sverigebesök. Jag attackerar förstås Casper. Kramar, klänger och drägelpussar.

- Vet du Casper, när jag såg din frilla i melodifestivalen fixade jag en likadan.
- Det var en fin frilla, skrattade han.
- Jo, och jag var så nätt. Och trodde jag skulle få alla karar på fall.
- Funkade det?
- Nej. Och jag förstår fortfarande inte varför. Jag som var så rosennätt.




Tycker frillan håller fortfarande. Och jag i min skjorta från 1987. Tycker vi skulle vara ett tjusigt leende hellyle par.


Åh David Hasselhoff.

Åh vilken man. Vilken bringa. Vilken utstrålning. Åh vilken sexbomb, honom vill vi ha, suktar mormor och jag i bystugan.

Idag är jag fåordig. Sitter med mormor och spänner fast säkerhetsbältet och tittar på superstjärnan David Hasselhoff och hans superbil K.I.T.T i Knight Rider när de kämpar mot brottsligheten.

Nu måste jag sticka. Måste bara återvända till David Hasselhoff , 1985 och hans manliga bringa.


Varför är du inte en dvärg Pernilla Wahlgren?

Redan som liten var jag en framfusig gosse. Som inte var rädd för att ta sig fram. Visste att en viss Wahlgren var på väg till Finland.

- Pernilla.. är du inte en dvärg?, frågade jag Wahlgren på finnkonserten.
- Öh..öh nej inte vad jag vet, skrattade hon
- Men du var ju en dvärg i tv i lördags.
- Öh, jo det var fejkat, log hon. Mormor skämdes.
- Me.. men.. me.. förstår inte. Varför är du då inte en dvärg?

Unga finngossen skrapade sig i huvudet och försökte räkna ut ekvationen. Du ska inte tro på allt du ser Gosse, sa mormor. Jag förstod ingenting. Och grät för att jag inte fick en dvärgkompis.


Håll fast vid din kreativitet.

Kreativitet är att experimentera, växa, ta risker, bryta regler, göra misstag och ha förbaskat roligt, skrattar min mentor mormor, medan vi stickar och syr i bystugan.  Lånar mormors symaskin. Stoppar upp upp bondestrumporna och min rosa blus. Och stickar ett par vantar och en skön vintermösse.





Och en burgare slafsar vid i oss. Det är man värd när man är kreativ.
Kreativitet gör gött för kropp och själ - ta vara på den!


De gamla vi ska rå om!

När jag stiger in i åldratorppet hör jag direkt farfars sångröst. Han sjunger högst av alla åldringarna. Med knäppta händer på stora magen sjunger han falskt men ack så glatt.

Jag slår mig ner. Hälsar på gamle farfar och de rara gamlingarna. Plötsligt hör jag mig sjunga. I duett med farfar till sköna trudelutter. Och klämmer i från tårna. Utan att jag ens noterar mina höga toner. Som artisten.

Ålderdomen tar även dig, skrattar gamle farfar. Medan vi sjunger om rosor så fina.


Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0